countingdays

The ugly truth

Kategori: Allmänt

Jag har under dryga 6år arbetat på Willys. Slutade för snart tre veckor sen. Allt började som en dröm, komma bort från stökiga Coop och slippa sitta i kassan. I Sickla var det en dans på rosor. Man var någon, inte det att man var butikschefens dotter utan att man var omtyckt och räknad som en individ. Man arbetade med aktivt medarbetarskap. Alla skulle känna sig viktiga. Att de hade rätt att komma till jobbet och göra sig hörd. Och på grund att jag var så himla förväntans full för att visa vad jag gick för, för tro mig jag var grym, så valde jag att byta till en nybyggd butik. 

I Tyresö så började det bra. Det var ganska stökigt på den privata sidan. Med en gammal anställd till min mor som höll på att registrera familjen på massa konstiga sidor och göra så vi vart tvingade att betala diverse saker, vilket körde min mamma i botten för andra gången på tre år. På grund av ett företag. Jag jobbade i Tyresö från oktober - mars, kände att jag och min närmaste chef inte klickade, vilket kan hända. Så trivdes inte. Efter ett ex antal nedvärderande samtal om att kasta skit på mig fick jag nog. Blev så ledsen en dag att jag stod och plockade frukt och grät, hela dagen. Det är nästa pinsamt att när man är 21 att be ens mamma och pappa hämta en på jobbet för att man inte kan tvinga sig själv att köra hem. 

De tyckte jag var långsam, jag var ensam varje dag. Fik hjälp med lite gavlar visa dagar men annars gjorde jag allt själv. Hade ingen att bolla idéer med, min TC hade inget intresse. Och Butikschefen var för stressad med att göra annat. Löjligt, att en butik som ökade med ungefär 35% mot budget inte fick lägga på personal. PINSAMT. 

Min pappa som arbetar som butikschef på en Willys i en annan region kontaktade en kollega som sökte en högra hand till sin teamchef färsk som jag sedan kontaktade. Två dagar senare hade jag nytt jobb. På Willys Lidingö. Jag var väl ganska förstörd av att höra att jag suger in några månader så starten blev ganska skakig. 

Men började sen känna mig sakta men säkert som mig själv igen. Vilket jag var före allt det här så himla nöjd och säker på. Men då börjar det mest nedtryckande av all ledarskap jag har upplevt. Butikschefen och teamchef färsk körde på upplyftande ledarskap, TILLS du gör en sak fel. Då snackas det skit och man får avhyvlingar utan anledning. Man pratar om att drifta butik och säkerställa hela tiden. Men ingen har någon anning vad man ska göra med informationen. Man fryser ut folk och får de att säga upp sig. Vilket man säger till de andra anställda. Vi vill inte höra sånt om våra kollegor. Och vad sägs om mig? 

Tiden i Lidingö har lärt mig om vilken chef jag inte vill vara. Jag vill vara rättvis, tydlig, coachande och trovärdig. Vilket är raka motsatsen mot hur de är. 

Det hände så mycket konstiga saker där att det skulle ta lika lång tid att skriva ner. De tömde mitt skåp på saker och la i en säck för jag hade glömt sätta lås på skåpet. Vilket är ett big no no. Har aldrig känt mig så förnedrad. Får höra min sista vecka att jag har gjort saker för att jävlas. Tar in mig i kylen och säger så. Började gråta. Detta var på torsdagen innan mitt sista pass på tisdagen efter. Valde i det ögonblicket att fredagen blir min sista dag. Och sa hejdå till de kollegorna som jag visste jag skulle sakna. För det var några som gjorde att dagarna gick att ta sig igenom. Utan de hade jag nog kunnat falla totalt. 

Var också sjukskriven över jul och nyår på grund av att jag var lämnad själv med en massa plock dagarna innan jul och fick höra att det är sånt som händer jobba på. Jag bröt ihop på vägen till jobbet och kunde inte tvinga mig att köra till jobbet. Jag gav upp. Visste att jag inte kunde göra det här länge till så började söka nya jobb. Men allt var nej. Kom tillbaka till jobbet och försökte vara glad men det gick inte. Var så psykiskt utmattad.Eat work sleep repeat. Hade ingen kraft. När jag kom tillbaka inte ett ord från någon chef inte heller från någon. Förutom de som fanns där sen innan. De är verkligen guld. 

Att Willys som kedja kan godkänna att så många anställda på en arbetsplats mår så dåligt och kör sig själva in i väggen är inte okej. Att om man kollar upp alla olika kedjor tror jag att Willys är den med mest sjukskrivningar, på grund av stressen. Att Willys aldrig tar tag i problem utan soppar allt under mattan är inte längre okej. Jag har en pappa som går längre och längre ner på knäna på grund av Willys. En mamma som har varit hemma i ett år snart som de inte gör något åt, har varit prat i snart ett halv år att hon ska bli utköpt men inget händer. PINSAMT. Innan du väljer att börja på Willys. Tänk på din hälsa och välj annat. Låt de gräva sin egna grav. MEN den finns undantag. Men tror tyvärr att på grund av dålig ledning på huvudkontoret att alla kommer bli likadana snart. 

Mitt mål är att aldrig behöva sätta en fot som anställd på Willys igen. 
Kommentera inlägget här: